"To all the girls I loved before". Tog en tuppis förut idag och vaknade med denna, oerhört cheezy låt på hjärnan. Fråga mig inte varför. Jag är sån. Oftast när jag vaknar finns en låt där. Nästan alltid nåt skrämmande dåligt, faktiskt. Som häromdan Michael Bolton. Senaste dagarna har även Bon Jovi och Wham! figurerat. Men nu var det alltså dags för duetten med Julio Iglesias och Willie Nelson. Men mitt i skräcken fick låten mig att tänka. Tänka på mina underbara vänner. Starka, vackra kvinnor jag mött. Jag är ledsen över att jag har tappat så många av er på denna stökiga väg jag valt. Att tappa er ville jag aldrig, men så blev det. Så, till er: Norpan. Chatarina. Åsa. Majsan. Lojsan. Anna. Anne. Mysiga Mia. Susanne. Fina Nina. Härliga Hedlund. Finaste Fia. Ni finns i mitt hjärta, allihop. Och där kommer ni att fortsätta bo. Är helt säker på att jag glömt nån, såklart. Men Anders, fear not, detta inlägg handlade ju om mina kvinnliga vänner! ;-)